tisdag 21 november 2017

Min dröm - veckans lista!

Härligt tema på Sevendays veckolista: Min dröm! 
Om jag fick drömma fritt, skulle jag:
 
Bo här:
Nya Zeeland. Eller Kanada. Jag har en bild av att människorna där är vänliga, öppna, hjälpsamma och avslappnade. Och naturen i båda länderna är ju magisk! 

Resa hit:
Denna punkt skulle kunna vara sitt eget inlägg. För att nämna några: Australien, södra ön på Nya Zeeland, Palawan i Filippinerna, vandra i Kanada, USAs västkust och speciellt Yosemite naturreservat, Fiji, Seychellerna, Maldiverna, Tanzania och Hawaii. För att nämna några.

Se den här artisten:
Jag vill se Muse, Coldplay och Foo Fighters igen. (Nu räknar jag med band som artister också...) Beyoncé och Rihanna, tror båda har en helt magisk scenshow (även om jag inte lyssnar på deras musik sådär jätte ofta).

Jobba med det här:
Drapera toiller för ett större modehus. Och att någon gång i livet jobba med ett volontäruppdrag utomlands. 

Klä mig så här:
Hållbart, klassiskt och kvalité i alla lägen. Filippa K, Arket, Burberry, Houdini, Black Diamond osv.  

Träffa den här personen:
Jag har inte någon person jag drömmer om att träffa på det sättet. Artister som jag beundrar vill jag inte träffa, min illusion jag har av dom skulle säkert gå i kras då... Jag skulle gärna träffa min familj oftare, men utan att någon av oss skulle behöva flytta eller resa. Om vi nu ska drömma så vore ju en teleporteringsmaskin rätt smidigt att ha! 

Vakna upp så här varje morgon:
Utvilad. Vem kan ärligt säga att man vaknar upp så varje morgon? 

Tjäna det här:
Hmm, svårt att säga en siffra. Men tillräckligt så att jag aldrig skulle behöva bekymra mej om pengar och ändå leva bra. Jag behöver inte leva i lyx, men så att man tex. kan ha ett lagom stort hus (och anställa någon som tar hand om dom tråkiga och tidskrävande sysslorna) och kunna åka till dom där resmålen i punkt nr 2 i denna lista. Jag är nog tyvärr rätt långt ifrån min drömlön ännu... 

Ge bort det här:
En trygg och bra uppväxt till min dotter. 

Må så här:
Skulle vilja säga lycklig, men är man lycklig hela tiden blir ju det ett "normaltillstånd" och känner man sej då egentligen lycklig? Kan man ju filosofera om... 

Klara den här utmaningen:
Bestiga Kilimanjaro


måndag 20 november 2017

JAG HAR TRÄNAT!!

Som rubriken säger, jag har tränat på riktigt för första gången! Kanske jätte ointressant grej att blogga om, men för mej är det rätt stort! 

För det första, jag har kommit iväg till gymmet, fått göra ordentliga styrketräningsövningar och gått i bastu. Hur skönt som helst!

För det andra, detta är första gången jag är iväg från Nova en längre tid. Tidigare har jag gått iväg till butiken, men inget desto längre. I söndags var det dags alltså! Hela 1,5 timme var vi ifrån varandra, kändes nästan som en evighet! 

Jag tog ingen selfie på gymmet, så får ta den senaste träningsbilden jag hade. Snäppet större var jag då!





söndag 19 november 2017

Att ändra sej

Innan vi fick barn hade jag förhoppningen att vi fortfarande bara skulle sova två personer i vår säng. Jag är väldigt lättväckt, svårt att somna och vi har en 140cm bred säng. Ja, du läste rätt, vi har de senaste 7 åren sovit i en 140cm bred säng (eller förutom 2 år i Shanghai, vi tog inte med oss sängen dit...) Jag ville verkligen att lilla nykomlingen skulle sova i sitt babynest som skulle vara i spjälsängen. Dels för att hon skulle vänja sej vid att sova "ensam" (vi var ju ändå på en armlängds avstånd) och för att jag skulle få sova bättre. 



HA! ELLER HUR!!

I lördags gjorde vi en utflykt till Ikea. Nu är vi stolta ägare av en väldigt skön 180cm bred säng. Känner mej lite vuxnare nu när vi äger en ordentlig dubbelsäng. För det gick inte så bra det där med att sova i egen spjälsäng. Hon sover bättre när hon är nära oss. Jag sover bättre när hon sover bättre. Hon somnar lättare när vi ligg-ammar och jag har också lättare att somna efter det. Dessutom är det ju så otroligt mysigt att sova nära varandra. Det blev helt enkelt än liten ändring i sovplanen. 

 Effektivaste Ikea besöket någonsin!

I framtiden ska vi börja (försöka) använda spjälsängen igen. Men det får vänta en liten stund tills hon sover djupare, längre och ammar mindre under nätterna, dvs när hon börjar få en snäppet mera "normal" dygnsrytm. Får se när det blir, just nu funkar detta bäst för oss.


Skönt med hemleverans. Men att packa upp alla ikea grejer samtidigt som lägenheten är sådär lagom städad var inte den bästa kombon...

Och är så nöjd med nya sängen. Även efter graviditeten fick jag ont i höfterna av vår gamla säng, den var ju stenhård. Nu har vi kunnat anpassa mjukheten till oss båda eftersom det ju är två olika resårbottnar. Så smart! Så nöjd!! Och när vi flyttar till nya lägenheten i september ska vi köpa till en sängstomme också, så det blir en riktigt "ordentlig" säng. Ännu mera vuxenpoäng!!

onsdag 15 november 2017

Rapport från babybubblan...

Just nu ligger lilla damen i babygymmet och tränar. Hon och den blinkande humlan går en boxningsmatch. Varje gång hon slår den så börjar den blinka, mycket spännande. 

Själv sitter jag nyduschad i soffans bortre ände. Varför? Well, det hände en liten olycka på den sidan jag vanligtvis sitter. 

Om du inte är intresserad över vilka fadäser som kan hända i babybubblan kan du ju hoppa över detta inlägg. Om du har en rosenskimrande bild över hur fantastiskt det var med en liten baby, kan ju detta vara en bra påminnelse, allt var inte så jätte trevligt alla gånger...

Så vad hände? Jo. Jag hade inte ammat på en stund, och speciellt inte på vänster sida. Nu var det dags, verkligen dags! Så pass dags att amningsinlägget var genomblött och BH'n nästan detsamma (vilket jag aldrig märker eftersom läckan ju är kroppsvarm...) Det var mest dags för mej alltså, hon var måttligt intresserad. Men när hon väl blev erbjuden mat tackade hon inte nej utan åt med stor aptit. Okej, kanske hon var lite hungrig ändå och kanske hon åt med lite väl stor aptit. Efter en 10 min amning tittade hon upp och innan jag hann reagera kom allt hon ätit upp igen. Jag är ju van, så har alltid en handduk på amningskudden. Well, det hjälpte inte tillräckligt. Jag kände hur rännilen spred sej på tröjan ner längs magen och mot midjan. Trodde jag lyckats få stopp på det, men nej. Byxorna fick sej en rejäl fläck också och soffan likaså. Måste jag seriöst börja ha en handduk under mej själv för att jag ammar? Och förstår inte hur stor mage en sådan liten person kan ha för att få rum med så mycket mjölk. Eller tydligen fick hon ju inte rum med det eftersom det kom tillbaka upp. 

Tur i oturen hade jag inte hunnit ta den dagliga duschen ännu och satt fortfarande i pyjamas. Det är inte bara till dom små som det är bra att ha flera pyjamas till, rätt bra att ha några styckna för oss stora också. 

Nu har hon precis ammat igen eftersom förra måltiden inte blev så mättande (att blogga/äta/läsa samtidigt som man ammar är ju rätt smidigt) och har precis somnat på amningskudden. Att boxas med humlor och kräka ner sin mamma tar ju på krafterna. Och mitt i allt blev babybubblan ganska rosaskimrande igen. 

Min lilla skrutt



måndag 13 november 2017

Veckans blogglista: "Min kropp"

Måndag och dags för en ny lista från Sevendays, denna vecka handlar det om "Min kropp"!

Jag tycker min kropp är:
Just nu tycker jag att min och alla kvinnors kroppar är fantastiska! Tänk att vi kan skapa ett barn och sedan kunna ge det barnet mat, det är ju otroligt! Och att kunna återhämta sej efter en graviditet och förlossning är ju rätt otroligt det också!

Min relation till kroppen har varit:
Jag har alltid haft en bra relation till min kropp och har aldrig haft någo kroppskomplex.

Det bästa med min kropp:
Att den är så pass välfungerande som den är. Jag är frisk och mår bra. Visst har jag en hel del problem med magen och ibland huvudvärk, men förutom det funkar den riktigt bra ändå!

Så ser jag på andras kroppar:
Var och en med sin kropp, andras kroppar är inget att "blanda sej i". Om någon annan öppnar upp och bjuder in för kommentarer/diskussion, tex. berättar om nya träningsprogrammet eller berättar om ett problem man har, ger jag gärna komplimanger eller diskuterar/tipsar/lyssnar. Men om man inte får den "inbjudan", då vill jag inte kommentera överhuvudtaget. Jag tycker det är rätt jobbigt när andra blandar sej i hur jag gör eller ser ut (även fast det är välment)   så därför vill jag inte göra samma sak till andra. På jobbet fick jag tex. kommentaren, menat som en komplimang såklart, "du har en sån där fin gravidmage". Vilket fick mej att undra, hur ser då en ful gravidmage ut? Hur bedömer man "snyggheten" på en gravidmage liksom? Det är komplicerat det där, att ge komplimanger om någons kropp eller inte. Själv känner jag mej väldigt iakttagen när någon kommenterar något, spelar ingen roll om det är en komplimang eller inte. Så jag säger helt enkelt inget.

Såhär ger jag min kropp energi:
Bra mat, träning och sömn.

Det här har min kropp klarat av: 

Haft ett barn i magen och klämt ut det. Nästan bestigit MT Kinabalu. Sprungit Midnattsloppet på 55min. Crow pose, enda handstående yogapositionen jag kan. Hittills. Är så pepp på att börja yoga igen nu!!  

Min kropp mår bra av:
Att jag tränar regelbundet och äter mat jag mår bra av. Sömn är såklart viktigt, men är inte lika känslig för sömnbrist som om jag slarvat med maten.

Min kropp mår dåligt av:
Slarvar jag med min diet (pga magproblemen) märker jag det ganska snabbt. Och tränar jag inte regelbundet blir min nacke och rygg snabbt kaputt.

Så gör jag för att älska min kropp:

Jag har ett avslappnat förhållande till min kropp, det är inget jag har haft behov eller behöver jobba med. Jag trivs i och med den helt enkelt! 



torsdag 9 november 2017

Dagens tips: Fotoböcker

Igår kom leveransen, SÅ SPÄNNANDE!! Vi har äntligen fått våra fotoböcker!! Detta har jag haft som projekt sedan jag gick på semester i somras, det har tagit sin lilla tid... Men det var 5 år av bilder som skulle kollas igenom, väljas och placeras ut, så det var inte ett litet projekt. Jag började blogga 2013 (helt galet hur länge denna blogg levt ändå), så från och med det är bilderna lite mera organiserade, utvalda och en del retuscherade. För det fanns inte på kartan att börja retuschera varje bild, då skulle detta projekt tagit några år istället för månader! 


Otroligt roligt att blicka tillbaka i tiden, vi har gjort rätt mycket roligt genom åren ändå! 

Det är ju lite tråkigt idag när man i princip aldrig framkallar bilder längre. Det har liksom blivit inflation på bilderna, ju mer bilder man tar desto mindre framkallade bilder blir det. Och att börja visa alla sina hundratals bilder från en resa till vännerna funkar ju inte (hur bra resa man än tyckte att det var...)  

Så detta är mitt tips för idag! Och perfekt som julklapp!    




måndag 6 november 2017

Blogglista: Karriär

Inspirationstorka här på bloggen. Att bara skriva om baby-relaterade grejer blir lite overkill, till och med för mej även fast jag mitt i det.. Så vi kör Sevendays blogglista! Denna vecka är det tema "karriär"! Passar lite bättre än förra veckan som handlade om pyssel. Jag kan räkna antalet pyssel per år på en hand... 

Jag jobbar som:
Mönsterkonstruktör, har (i princip) gjort det dom senaste snart 9 åren. 

Karriär i jobbet för mig betyder:
Ordet karriär är för mej förknippat med att avancera uppåt, att hela tiden jaga något. Jag vill inte "uppåt", är totalt ointresserad av att ha tex. någon chefsposition. Just nu vill hellre "framåt" och vidareutvecklas i min roll. Jag har väldigt ödmjuka mål, jag vill bara bli bäst på det jag gör, hehe. 

Tre saker jag kan göra, för att nå mina mål är:
Om vi fortsätter från förra punkten då, alltså att min mål skulle vara "att bli bäst". (Det är ett väldigt dåligt mål, jag vet, det är ingen tävling och hur avgör man när man är bäst... Men ignorerar det just nu) Här är tre punkter:
- mera erfarenhet, nya problem dyker upp hela tiden och man kan alltid lära sej något av dem
- hålla mej motiverad, otroligt viktigt!! Motivation är alltid den starkaste drivkraften
- testa nya saker, kurser, se hur andra gör, inspireras etc. Lära mej nya saker helt enkelt. 

Det här är mitt nästa mål i karriären:
Som sagt, bli bäst. Jag gillar det jag gör, så vill inte ha en ny tjänst eller byta jobb. Jag vill hela tiden bli bättre där jag är. 

Här ser jag mig själv om ett år:
Om ett år är planen att jag ska ha börjat jobba heltid igen efter föräldraledigheten. Då kommer jag att fokusera på att göra ett så bra jobb som möjlig i utsatt tid och sedan SLUTA JOBBA. Tidigare har jag jobbat på tills jag varit nöjd, även om det betydde jobba övertid. Nu måste jag sluta med det, så utmaningen om ett år kommer att vara att se till att göra det jobb jag ska under arbetstid. Och sedan gå hem!! 

Tre saker jag lärt mig under mitt arbetsliv:
- jobbet är inte allt. Även om det är väldigt roligt. 
- man kan göra saker på flera sätt och alla gör vi saker olika.
- såklart massor med teknisk kunskap och förståelse hur viktig tydlig kommunikation är.

En person jag ser upp till, karriärsmässigt:
Dom som börjar närma sej pensionsåldern men som ändå inte fastnat i gamla hjulspår. Dom gamla rävarna som ändå tänker nytt, är öppna för förändringar och vågar prova nya saker. 

Mitt drömjobb:
Jag vill fortfarande jobba som konstruktör, men nån gång i livet skulle jag vilja jobba mera med unika plagg, inte konfektion och massproduktion. Tänk att få jobba med haute couture liknande plagg! Men skulle aldrig klara av att jobba på en riktig haute couture ateljé, är alldeles för rastlös för det (läs slarvig och otålig). Jag tror drömmen skulle vara att drapera fram första prototyper för avancerade plagg. Dvs skapa något praktiskt, men det behöver inte vara så noggrant sytt som själva slutprodukten. Skulle inte vara en bra sömmerska... 

Som anställd är jag den här typen:
Arbetshästen. Gillar att jobba på och är sällan den som sitter och diskuterar och vrider och vänder på saker och ting. 

Som chef är jag den här typen:
Jättedålig. Antingen så är jag micro-management typen och vill att allt ska göras på mitt sätt eller så delegerar jag det helt och hållet och släpper totalt kontrollen. Allt där mittemellan med stöttande ledarskap (som ju är bäst) och kunna driva ett team och ge konstruktiv feedback är inte mina starka sidor. 

Ett mål jag uppnått i min karriär:
Jobbat utomlands. Nu gjorde jag det inte för att "det var bra för min karriär och det ser snyggt ut på CV't". Jag har alltid varit intresserad att bo utomlands och jobba närmare produktion. Jag lärde mej så otroligt mycket på mina två år i Shanghai! Jag hoppas att en sådan chans dyker upp igen nångång! 

Så här jobbar jag aktivt för att lyckas på jobbet:
Jag byter tjänst med några års mellanrum. Det är inte något jag "aktivt" gör, men har en tendens att bli rastlös efter en viss tid och då börjar man titta efter annat. Och man lär sej alltid så otroligt mycket bara genom att byta team eller varugrupp eller kundgrupp. Som kortast har jag haft en tjänst i 3 mån och som längst i 2,5 år. Minst två år är det optimala tycker jag. Första året är allt nytt och andra året kan man dra nytta av sina erfarenheter. Men att uppleva något för tredje gången, nja, då brukar oftast min rastlöshet kicka in... 

torsdag 2 november 2017

Resplaner för framtiden...

Just nu sitter jag och drömmer mej bort. Jag börjar bli sugen på en resa! Just nu denna vecka skulle jag inte vilja resa någonstans, jag är fortfarande så pass ny i föräldrarollen att det är ett projekt att t.ex ta sej utanför dörren. Det kan ta 5 min att komma iväg och det kan ta 1,5h och när man väl stänger ytterdörren får man tänka en extra gång vad man egentligen klädde på sej och vad packades riktigt i väskan? Kom barnet med eller ligger hon ännu i sängen med ytterkläderna på?

Så ingen resa just nu. Men snart vill jag iväg någonstans (vill inte säga "när jag behärskar mamma-rollen, får väl vänta i några decennier då, men så att man är lite varm i kläderna iaf...) Jag tänker mej januari, februari eller mars och tänker ett varmt resmål. Minst två veckor, kanske till och med fyra? Då borde Nova fått alla sina vacciner och vi ska, fingers crossed, vara lite mera trygga i föräldrarollerna. Men hon är ännu så pass liten att hon inte springer runt, om ens kryper runt, och jag helammar ännu (hoppas jag iaf). 

Resmål jag funderar på och deras för- och nackdelar: 

Thailand: 
+ väldigt lätt land att resa i, turismen är väl etablerad
+ ett av svenskarnas favoritresemål och just nu känns det mycket tryggare att åka till en "svensk-ö" som t.ex. Koh Lanta istället för att fly undan turismen till någon exotisk ö
+ nu gissar jag, men tror sjukvärden verkar vara väldigt bra på turistöarna, vi fick ju erfara det själva förra gången...
+ det mesta verkar gå att köpa på plats 
+ billigt att leva där
+ maten
- flygresan och lång distans
- mygg
- fuktighet

Kanarieöarna (vilken som helst):
+ närmare än Thailand
+ aldrig varit där
+ nu spekulerar jag igen, men turismen är ju så väldigt etablerad och tänker att det då är ett "lätt" resmål med liten baby
- fortfarande rätt så lång flygresa 
- tror det är dyrare än Thailand? 
- känns inte lika roligt som Thailand...

Madeira: 
+ mera outforskat än Thailand och Kanarieöarna
+ verkar vara fantastiskt resmål
+ kortast restid
- innan vi fick barn skulle detta vara en fördel, men har uppfattningen att denna ö inte är lika "turistig". Härligt när det inte kryllar av folk, men då brukar det ofta vara lite "svårare" resmål. Nu har vi ju gjort ett antal resor genom åren, så borde inte vara något problem. Men vill ha det så enkelt som möjligt nu, att resa med baby tror jag är tillräckligt utmanande 
- vet inte om detta är bra eller dåligt, men inte lika varmt har jag för mej. Stekande hetta och hög luftfuktighet är ju såklart inte bra, men vill ju ändå ha värme på solsemester... 
- vet inte så mycket om ön, verkar vara superhärligt vuxenresmål, men vet inte hur barnvänligt det är? 

Så går tankarna just nu, får se vad/hur/om det blir!

Vår resa till Thailand för några år sedan....

måndag 30 oktober 2017

Boktips efter "Ett litet liv"??

Jag har äntligen läst ut "Ett litet liv" av Hanya Yanagihara. Eller "äntligen" är fel ord, kanske borde skriva tyvärr istället. Den är en riktig tegelsten, men hade nästan kunnat vara ännu längre, så bra var den! 

Jag tror jag gjort denna jämförelse tidigare här på bloggen, men so be it... Det var så skönt att läsa denna bok efter att ha läst Fredrik Backmans "Vi mot er". Historien i den boken och den tidigare "Björnstad" var väldigt gripande och aktuell, men jag störde mej något otroligt på språket. Ni vet hur en inledning/avslutning/mellantext kan skrivas, så där kraftfullt, korta meningar, korta stycken, slagkraftigt helt enkelt. Men när hela boken är skriven på det sättet blir det väldigt svårläst, det blir för hackigt och jag få inget flyt i läsandet. Ni vet ordspråket "plocka russin ur kakan", Backmans böcker är bara russin och det behövs en kaka också... 

"Ett litet liv" var precis tvärtom. Den har långa beskrivande texter som är väldigt välskrivna, ibland kanske lite väl utsvävande. Språket flyter på otroligt bra och texten är lättläst även om ämnet kan stundvis vara riktigt tungt. När jag läser är själva handlingen och berättelsen den viktiga för mej, språket blir mera ett verktyg för att förmedla historien. (Kanske var det därför jag inte riktigt fastnade för Ferrantes böcker, dom var nästan mera en språklig upplevelse istället för en fängslande historia... Det gick för långsamt fram för att hålla mitt intresse.) 

Jag kan varmt rekommendera "Ett litet liv"! Googla om ni är intresserad av handlingen, är för lat för att dra den här... 

Frågan är nu bara, vilken bok ska följa denna? Tror nästan jag behöver en "palate cleanser", behöver smälta denna först innan jag börjar med något annat större projekt. Kanske får det bli en lättsammare roman, någon feel-good bok? Har ni förslag på det? Och efter en "palate cleanser" bok vill jag ju ha en lika bra och gärna lika lång bok som "Ett litet liv". Tips på det?  

söndag 29 oktober 2017

From hell to heaven på några timmar

Jag tar tillbaka det där jag skrev igår om att skrik och gråt alltid går att få bot på genom amning. Igår hade vi en riktigt dramatisk läggning. Alltså om man jämför med vad vi är vana vid... 

Lilla damen var inte på bra humör. Det gnälldes en del, som hon brukar på kvällarna, så inget ovanligt i det. Men mitt i allt blev det PANIK skrik! Jag kastar mej i säng, struntade i att byta om till pyjamas och slet fram maten till henne. För sent. Hon var helt förkrossad. Otröstlig. I panik. Det lät som att världen höll på att gå under. Och att amma hjälpte inte, hon försökte äta men började skrika igen efter 2 sekunder. Jag som trodde att amning var universallösningen på alla skrik.

Jag gissar att små barn och bebisar är som djur, dom kan lukta sej till rädsla. Så jag gjorde allt för att hålla mej lugn och hoppades att det skulle smitta av sej. Men man blir ju väldigt orolig när ens barn är helt otröstlig och inte betett sej så tidigare. Var det bara hunger? Övertrötthet? Hade hon blivit överstimulerad och kunde inte komma till ro? Ont i magen? Hade hon fått vatten i örat som kändes obehagligt under kvällen bad? Hade axeln hoppat ut led? Var ett finger brutet? Hemska tanke, är det nu koliken börjar??

För att lugna henne tog jag bort pyjamasen (och spanade lite extra efter brutna ben eller armar ur led) och höll henne hud mot hud medan jag fortsatte att föröka amma i olika ställningar. Mitt dova "såååja" med extra finlandsvensk klang som annars brukar vara lugnande varvades med "Sov du lilla videung". 

Och efter kanske en timme av total panik började hon lugna ner sej. Vet fortfarande inte vad det var, hon åt inte så länge efteråt, så kan ju inte bara varit hunger? Stackars liten var rätt trött efteråt så hon somnade ganska snabbt efter amningen och jag stapplade mej ur sängen på darriga ben och bytte om till pyjamas och försökte själv sova. 

Sedan hände något konstigt. Hon började gny och vaknade till, som hon brukar när hon vaknar och vill äta. Inget konstigt i det. Det underliga var att hon hade sovit i 4 TIMMAR!! HOLY COW tänkte jag, detta är det längsta jag sovit i sträck sedan jag var gravid i sjunde månaden. Hon åt, hon somnade om och sov i nästan 4 TIMMAR TILL. Efter den amningen tog mannen henne och jag somnade om efter en stund och sov till kl 9.38!!!! (Sommartid, så egentligen 8.38, men det låter inte lika dramatiskt...)

Jag är fortfarande i chock. Vet inte vad jag är mera chockerad över, kvällens panikläggning eller vilken fantastisk natt vi fick. 

Lugnt sovande bebe, helt omedveten om hur hon skrämt slag på sin mamma...