tisdag 22 maj 2018

Hatlistan från Sevendays

Länge sen jag fyllde i en veckans lista nu från Sevendays. Denna vecka heter den "Hatlistan" och det låter ju ändå lite roligt, speciellt när sociala mediavärlden ändå är ganska (eller väldigt) tillrättalagt.


Tre saker jag hatar:
1. När äggskalet inte vill lossna utan halva ägget kommer med. Jag ser rött. 
2. När man ska ta första arket från en hushållspappers- eller toarulle och det där limmet i början vägrar släppa så pappret går sönder och det tar 1 meter papper innan man fått det upprätt. Eller när man försöker ta ett hushållspapper men pappret är klenare än den där "stäckade" linjen och pappret går sönder halvvägs. Och jag kommer aldrig ihåg vilket märke det är som är så dåligt och lyckas köpa samma dåliga kvalité nu som då...
3. När klistret på prislappar eller sträckkoder vägrar släppa. Halva lappen lämnar kvar, sedan försöker man blötlägga det och kan få bort själva pappret men det är fortfarande klister kvar som drar till sej smuts så det blir en liten fyrkant av grått damm där. Hur svårt kan det vara att använda ett klister så man kan dra av hela prislappen på en gång? Tänk post-it!!

Det tråkigaste i mitt liv just nu:
Min dotter älskar att äta mat själv. Tyvärr hamnar en stor del av maten på henne, överallt på stolen och i en lagom stor radie på golvet runt stolen. Finns inget tråkigare än att städa upp detta. Speciellt när det sker X antal gånger om dagen. Borde uppfinnas nån sorts mathörna/duschrum som funkar som en biltvätt, när man är klar är det bara att trycka på knappen och det tvättas automatiskt (gärna bebisen också). Alternativt en högtryckstvätt i köket. 

En låt som får mig på dåligt humör:
Vet inte vilken (vilka) låtar det är, men Metallicas "vi-spelar-så-snabbt-vi-bara-kan-för-att-vi-kan-det-och-struntar-i-melodi-eller-rytm"-låt kan jag få ett nervöst sammanbrott av. Och då älskar jag rockmusik....

Den äckligaste maträtten:
Lever. USCH. De dagar man fick lever, vitsås och potatis i skolan fick man leva på potatis och knäckbröd...

Det här stör jag mig på:
Mycket snack och lite verkstad människor. Dom tror lite väl gott om sej själva, eller sin kapacitet, och levererar sällan vad dom sade. Och aldrig i tid.

Så här ser en dålig morgon ut:
Nova vaknar alldeles för tidigt, jag sovit dåligt, jag sjukt hungrig och hon sjukt opepp på att äta och man spiller alltid ut något. Som tur händer alla dessa saker rätt sällan på en och samma morgon. 

När jag är arg, blir jag så här:
Det kan variera. Det är inte så ofta jag blir arg, har lättare för att bli irriterad. Jag har inte så hett temperament, så brusar inte upp så ofta. Men ibland händer det, som när en taxichaufför verkligen skrek åt mej i telefon och jag tyckte han betedde sej orimligt oproffsigt så skrek jag faktiskt tillbaka att han inte behövde skrika på mej (han var arg för att vi inte stod på den plats vi skulle, och jag försökte förstå var det var han stod och tyckte att hans förklaring "men jag står HÄR" inte var sådär jättebra beskrivande"). 

En sak i bloggvärlden som är irriterande:
Hmm, nu väljer jag ju vilka bloggar jag läser, så det är ju rätt lätt att undvika sånt som irriterar. Är det nån blogg jag inte gillar så slutar jag helt enkelt läsa den. Det jag kan ha lite svårt för är när andra inte verkar göra det, utan istället måste hacka ner på bloggaren via kommentarer. T.ex. följer jag två större svenska bloggar och vid flera tillfällen har jag sett kommentarer som säger i princip "nu gör du (alltså bloggaren) något som inte uppfyller den bild jag har av dej. Nu måste du ändra på dej så att du passar in i den bilden igen". Kanske, kanske är det så att det är läsarens bild av bloggaren som behöver ändras, inte bloggaren? 

Övrig galla jag vill spy ut:
Folk som inte kan respektera att en bebis behöver sova. Att folk inte fattar att man inte kan ropa eller tala högt utomhus när dom ser en vagn komma rullande. And don't get me started med folk som har hundar som skäller i närheten av vagnen. Eller hur tänker bilister när dom tutar? Eller barn som leker HÖGLJUTT utomhus på sommarn efter kl 19. Förstår dom inte att man måste ha fönstret öppet i sovrummet för att det blir så varmt annars och att ALLT skrik och skratt hörs?? Eller dom som bokar in något precis under hennes dagsvila? Alltså kan inte hela världen bara försöka att anpassa sen lite grann efter MIN dotters sovtider (som dessutom varierar med någon timme från dag till dag)? Är det så mycket begärt? Och NEJ, jag är inte smått besatt av hennes sömn eller har orimliga krav på omgivningen....... Högsta önskan just nu: Skalmans ät-och sovklocka anpassat till sitt barn. 

fredag 18 maj 2018

Spännande nyheter

Senaste tiden har det varit lite extra tyst här. Vanligtvis tycker jag det är rätt skönt att få ventilera mej på bloggen, men detta har jag inte velat prata om innan allt är klart. Nu är det klart! Tror jag i alla fall. Har fortfarande lite rädslan kvar att något ska gå fel. Men papper är signerade, så peppar peppar, detta är väl klart nu och båda arbetsplatser är informerade. 

VI HAR KÖPT HUS! 

Och inte bara det. VI SKA FLYTTA TILL UMEÅ. 

Hur hände detta då? Ja, det är farligt att vara 'ledig' och ha för mycket tid att fundera på saker och ting. Då börjar man att ifrågasätta och tänka om. Eller kanske är det precis det man borde göra med jämna mellanrum? 

Jag har alltid trivts bra i Stockholm, men aldrig känt att detta är mitt hem eller att jag "rotat" mej här. Och ser jag mej själv bli gammal i denna stad? Nej. Parallellt började längtan efter något eget, något större och en trädgård växa fram. Och tittar man på huspriserna här i Stockholm så inser man snabbt att det är rätt orealistiskt för oss, vi vill ändå inte ha allt för långt pendlingsavstånd till jobbet... Då börjar man ju ifrågasätta, varför bor vi egentligen i Stockholm? Och allt ställs ju till sin spets när vi blivit tre i familjen. Jag vill ju att Nova ska knyta ann till familjerna våra och kunna träffa dom mera regelbundet. Och man är mindre utsatt om man har familj nära. För hur bra vänner man än har, vem ringer man in ifall något händer mitt i natten? Vem kan släppa allt och rycka ut ifall det krisar sej? Kunna ta en natt ifall det behövs? Allt blir mera sårbart när man får barn och att vara nära familjerna är en enorm trygghet då.  

Nästa fråga blev ju då, var skulle vi kunna tänka oss att bo? Det måste finnas jobbmöjligheter för oss båda, vi ska kunna bli gamla där och det måste vara närmare familjerna. Göteborg hade varit allra bäst när det kommer till jobben. Men inte på dom andra två punkterna. Våra hemstäder/bya är för små, där finns det få jobbmöjligheter för oss. Så det blev en lagom stor stad, lagom och väldigt nära familjemedlemmar och lagom goda jobbmöjligheter. Allt är inte klart på jobbfronten, men med största sannolikhet kommer jag att starta eget och jobba som konsult... 

Så nu har vi alltså köpt ett hus. Vi går från den bekväma hyresrätten till att äga både tomt och hus. Lite nervöst är det. Det känns lite tryggare ändå att det är ett kedjehus (eller par/radhus? Inte helt på det klara där...) och att det finns en samfällighet. Man är inte helt ensam om något krisar sej och vissa frågor behöver man inte ta själv. 

Men visst är det nervöst. Min jobbsituation kommer ändras, jag kommer säga upp min fasta anställning som jag haft sedan 10 år tillbaka. Vi kommer flytta ifrån våra vänner. Vi kommer flytta till en ny stad där ingen av oss bott tidigare. Vi kommer bli husägare. Allt det här har ockuperat min tankeverksamhet dom senaste månaderna. Och samtidigt som det är väldigt nervöst så känns det också mycket, mycket spännande. Vi är med hus i en ny stad!!    

onsdag 9 maj 2018

4H gård

Äntligen har jag lyckats föra över bilder från telefon! Det är bland det tråkigaste man kan göra, men när man i flera veckor fått påminnelse att minnet är fullt både på telefon i iCloud är det kanske dags. 

Det betyder med andra ord: blogguppdatering!! 

Förra helgen gjorde vi familjeutflykt till en 4H gård. Så mysigt!! När jag var liten var jag med i 4H, minns att jag "bokförde" i ett häfte varje gång jag städade, skötte kaninerna och gjorde nått annat nyttigt. Och så hade dom marknad där man både kunde sälja och ha utställning av husdjur. Minns att jag nått år till och med vann pris för min kanin Emma (som egentligen var en pojke. Men hon var ju vit när jag fick henne, och alla vita djur är väl flickor? På samma sätt som att alla pudlar måste ju också vara flickor. Logiskt genus-tänk när man var liten...) 

Hur som helst, jag har fina minnen av 4H, så nu tyckte vi det var dags att introducera vår lilla dotter! 


(Ursäkta oretuscherad bild. Det som är på plats nummer 2 på listan över tråkiga saker är att fixa till bilderna. Jag brukar nu inte "fixa" dom så mycket, men dreglet på haklappen hade man ju kunnat klippa bort...)


Vi har några barnböcker med djur i som vi brukar läsa, roligt att få se lite djur i verkligheten nu! Eller det tyckte jag i alla fall, tveksamt om hon fattade kopplingen...


Förutom lamm (och får) och höns fanns det även kaniner, kor, kalvar och hästar. 


Tror hönsen var mest spännande, dom var ju närmast och lagom stora. 


Mycket mysigt besök och trevlig promenad hem via vattnet och Vinterviken. Och så skönt att sommarn har kommit nu så man lättare kan ta sej överallt och slipper ha på sej flera lager av kläder. Det som är mindre roligt är att jag varit småförkyld i en vecka nu. Så tråkigt, men som sagt, tur det är varmare ute nu så man ändå kan ta en kortare promenad eller sitta i lekparken, lagom roligt att vara instängd hela dagen... 


onsdag 2 maj 2018

7 månaders update

Länge sen jag skrev en status update om lilla damen. Man glömmer ju så lätt hur det var, därför vill jag gärna med jämna mellanrum skriva ner "läget". 

Just nu är skruttan 7,5 månader:


- hon har börjat hasa och åla sej över golvet. I sidled och bakåt
- hon har upptäckt rösten och det är ett hejdundrande läte. Hennes högsta toner är inte att leka med! 
- ta båda ovanstående punkter och kombinera dom. Gissa hur det låter när hon har backat in i ett hörn och inte kommer därifrån. Eller när leksaken ligger utom räckhåll framför henne. Eller maten dröjer liiite för länge. Huh, mammas trumhinnor börjar vara överansträngda... 
- femte tanden är på gång. Sötaste lilla tandtroll
- vi har tagit bort babynestet ur sängen och har amningkudden istället vid huvudet. Hon vill borra in ansiktet i något, så tyckte den passade bra där. Problemet är bara att hon nu rullar runt. Hon kan enkelt rulla från rygg till mage, men inte komma tillbaka i ryggläge. Inte så lätt att somna eller somna om när man är fast på magen. Det är nu det vore bra med en kamera i sängen så man kunde kolla läget utan att behöva öppna den knarrande dörren. Vi försöker ju få henne att somna själv och tittar bara till henne ifall det hörs allt för ljudliga protester, men har inte riktigt klurat ut hur "hjälp jag kommer inte tillbaka till rygg-läge" låter ännu...
- vi har gjort öppna-förskolan premiär! Nova gillade det starkt, så mycket spännande leksaker!
- hon kan sitta upp rätt bra utan stöd. Lite vingligt är det, så vågar inte riktigt ha henne att sitta själv ännu på golvet utan kuddar
- har börjat packa undan stl 68. Nu är det 74 som gäller. Lite ledsamt varje gång man inser hur mycket hon har vuxit 


Nöjd bebe

 Missnöjd bebe

onsdag 18 april 2018

Boktips?

Man vet att man läser en intetsägande bok när man efter en tredjedel börjar undra ifall man inte redan läst den. Och först efter halva boken så får man det bekräftat. Den boken berörde mej inte så djupt med andra ord...

Boken jag läste innan dess handlade om uppväxten i det fattiga Irland under andra världskriget. Elände på elände på elände. Blandat med misär, svält, sjukdomar och skadedjur. Jag tyckte mej minnas att någon hade sagt att den var bra, därför slutade jag inte läsa den. Nu är denna person skyldig mej ett antal timmar. Bedrövligt. 

Så, jag behöver boktips.

Jag har några önskemål:
- måste vara feel-good bok, typ Jojo Moyes-aktigt. Inga barn som far illa, inga krig, det får vara en deckare men inte allt för mycket otäckheter.  
- lättläst. Tunga klassiker kan vänta. Jag läser mellan kl 21-23 tiden, så kan inte ha allt för avancerade tankar i huvet. 
- lagom tjock. Ingen tegelsten men ändå så det hinner bli en bra historia

Vad rekommenderas? 


söndag 15 april 2018

10 år tillsammans

Idag är det 10 år sedan denna man och jag bestämde oss för att: vi är ihop!! Hur fantastiskt är inte det? Och 10 år är ju lång tid, mycket har hunnit hända. 

Våra siffror: 
- bott tillsammans i 3 städer (Borås, Stockholm och Shanghai)
- besökt ca 20 länder tillsammans, allt från ett par timmars vandring i Norge till husbilssemester i Nya Zeeland
- bott i 4 olika lägenheter
- jag har vunnit oräkneliga diskussioner, dom diskussioner min man har vunnit kan väl räknas på två händer. Men sånt håller vi ju absolut inte räkningen på, (hehe) det vore ju skadligt för förhållandet
- haft 0 husdjur
- sovit i en 140cm bred säng majoriteten av våra år tillsammans. Idag har vårt förhållande mognat och vi breder ut oss i en 180cm säng. (Eller, just nu sover jag på madrass i vardagsrummet medan jag kör KBT terapi för sömnen, romantiskt värre...)
- ägt 0 fordon, förutom cyklar då förstås
- 8/10 jular har vi firat tillsammans. Tror vi...
- gift oss 2 gånger
- fått 1 ljuvligt litet barn 







fredag 13 april 2018

Just nu..

Vad händer just nu?

Det har ekat tomt på bloggen, men just nu går all tankeverksamhet åt ett annat håll, mer om det nästa vecka! Men några updates kan jag bjuda på: 
- precis just nu är det fredag kväll och jag sitter i soffan med laptop och bara slöar runt på internet. Skön avkoppling. Ätit fredagssushin, lillan sover och mannen är ute på aw med kollegorna. Pappa-på-vift helt enkelt. 
- jag har börjat KBT-online terapi för insomnia. Jag har alltid haft problem att somna. Men nu är det inte hållbart längre att det ska ta 2-3 timmar att somna varje kväll när man har en liten. Att genomgå denna terapi som småbarnsförälder var inte något dom rekommenderade, det är rätt tufft att genomgå även utan en bebis som stör nattsömnen. Men jag tyckte att "va f*n", hur länge ska jag vänta isf? Nu kör vi!! Hur mycket sämre kan det bli liksom... Och, alltså, att få vård här i Sverige (iaf Stockholm) är ju ett skämt, så när man väl fått kontakt med någon som kan hjälpa så släpper man dom inte i första taget...
- vi har äntligen sett sjunde säsongen av Game of Thrones. Vi var lite sena på den bollen. Och vilken pers det var när avsnitten gick och man skulle undvika alla spoilers på instagram och nätet. 
- jag ska börja jobba igenom om 1,5 månad. Kan inte förstå hur tiden gått så snabbt. Ska bli riktigt kul. Men känns väldigt skönt att det bara är 50%...  

Nej, dags att lägga undan datorn, sjunka ännu djupare ner i soffan och börja kolla serier. Konstigt hur skönt det ändå känns att det är fredag, även fast man inte har jobbat!! Trevlig helg på er!!

måndag 26 mars 2018

Amning ur lilla damens perspektiv

Om vi fortsätter med samma tema som förra inlägget, nämligen amning! (Har svårt att minnas att denna blogg en gång nästan enbart handlade om resor. Nu har den tydligen snöat in sej helt på barnrelaterade saker...)

Hur tror ni ett barn ser och upplever amningen? Så här tror jag min 6 månaders dotter upplever det: 

Dotter: "OMG, OMG, JAG SKA FÅ MAT. SKYNDA SKYNDA och HUGG!"
Jag: "Lugn lugn, så där ja, ingen panik..."
Dotter: "Nam nam nam" 
Jag: "Aaah"... och tar upp telefon för att kolla instagram
D: "Huh? Vad var det där? Måste spana in det!"
J: "Sorry beben, ska inte störa" och gömmer undan telefon
D: "Hmm, falsk alarm" och återgår till "nam nam nam"
D: "Huh? Vad var det där för ljud i köket? Måste spana" och försöker vrida nacken ur led för att kolla när pappa städar undan efter middagen. 
D: "Färdig spanat! Nam nam nam"
D: "Hmm, undrar förresten var maten min kommen ifrån. Måste inspektera. Och pilla lite" och efter det fortsätta äta. 
D: "Men mamma vänta lite nu, jag hade ju lärt mej ett nytt ljud! Titta vad jag kan göra: pruttljud med munnen så det flyger massa spott och mjölk!!! Titta, mamma, TITTA NU" 
J: "Jaa, oj vad du kan låta, men ät nu"
D: "Okej, nam nam nam"
D: "Förresten, jag kan ju ge ett ganska gällt skrik också, lyssna mamma LYSSNA!!"
J: "Mmm, okej, jag hör dej, ät nu..."
D: "Nam nam nam" 
D: "Men vänta, var är pappa?? Måste spana efter honom"
D: "Och vänta, var är mamma??"
D: "Okej, båda föräldrarna på plats, jag fortsätter äta, nam nam nam"
D: "VÄNTA, jag glömde, var är pappa?" 
J: "Suck, är du kanske inte så hungrig?"
D: "JOO, det är jag VISST! Nam nam nam..."
D: "Eller förresten, lyssna på det här skriket! Hör du mamma, hör du??"
J: "Okej, jag tror du är klar..."

Min lilla dotter håller på att upptäcka och undersöka omvärlden. Tydligen svårt att hålla fokuset då.....

söndag 25 mars 2018

Amningsproblem, ett halvår senare?

Kanske inte jätteintressant att läsa om mina kroppsliga funktioner. Men att få barn innebär ju inte bara bilder på rosenröda barnkinder... Det är ju ändå rätt så många förändringar som ens kropp har varit med om senaste 15 månaderna!  

Hur som helst.

Man lär sej nått nytt hela tiden. Jag trodde man mest kunde ha problem med amningen i början. Att när den väl kom igång så var det frid och fröjd och sedan sakta trappa ner när man skulle sluta. I början tyckte jag det var rätt svårt att hitta bekväma positions, handlederna och ryggen tog rätt mycket stryk. Och det var riktigt rejält smärtsamt där i början. Men sen började det rulla på och allt fungerade bra. 

Men nu har jag tredje gången mjölkstockning på ett par veckor. I fredags var det rejäl smärta, feberfrossa och 38,3 graders feber på eftermiddagen (min normala temperatur är 35,8, så är rätt kallblodig av mej). Nu är det bättre, men har fortfarande 37 grader. Vi har börjat ge henne morgongröt nu också, så automatiskt har det blivit att hon ammar mindre. Men ska det vara såhär jobbigt att trappa ner amningen? (Om det nu är det som är orsaken.) Får ju ta det i snigeltakt isf... Blir det inte bättre under dagen får jag väl kontakta läkare... 

Så, nu har jag fått beklaga mej lite. Dags för en dagens bild av ett barn med rosenröda kinder. Alltså denna krabat har gått och blivit ett halvt år! När hände det? Hon är ju fortfarande mitt lilla spädbarn som precis föddes... 

Uppklädd inför lördagsfika med en annan liten bebis

tisdag 20 mars 2018

Ändrade planer...

Det blev inte riktigt som vi tänkt oss. Resan till Lanzarote fick bokas av. Lilla dottern hann inte riktigt bli frisk tills avfärd. Men ännu värre, hon lyckades smitta ner mannen i huset. Och när 2/3 i hushållet är sjuka, ja då kanske det inte är helt lämpligt att sätta sej på ett nästan 6 timmars flyg. Så det blev att avboka och vara hemma istället. Lite trist såklart, men vi hade ju som tur avbokningsförsäkring. Nu hoppas jag bara att sjukintyget ska godkännas så vi får pengarna tillbaka. Borde ju inte vara något problem, men jag har lite trust-issues när det kommer till sånt där... 


Senaste tiden har vi spenderat mycket tid hemma och bara slöat på. Jag är även rätt nitisk med hennes sovrutiner och vill att dom flesta dagsvilor görs i hennes egen säng så att hon får sin djupsömn (och så att jag också har chans att få djupsömn på natten). Men man blir ju lite låst i hemmet då. Nu känner jag att jag behöver aktivera mej, komma ut och vara lite mera social. Vi började därför måndagen med ett besök till Fotografiska. Lilla damen tittade förundrat på bilderna. Får se vad vi hittar på idag!